Elevassistenten och JHL-medlemmen Sandra Sirviö, 28, lever för dansen. Hon har dansat sedan barnsben och dansen har också påverkat hennes yrkesval. Nu för nu hon konsten vidare till barn och unga inom föreningen Energy Dance Center i Ingå.
Jag har dansat så länge jag kommer ihåg. Min mamma har dansat sedan hon var liten och startade en dansföreningen Energy Dance Center i Ingå innan jag föddes. Det var meningen att jag skulle börja dansa när jag fyllde tre, men det gick inte så bra – jag ville ha för mycket uppmärksamhet. Jag fick vänta hemma tills jag fyllde fem. Då började jag också med redskapsgymnastik. Jag deltog i min första tävling när jag var sju.
”Jag blev elevassistent för att det passar ihop med danstimmarna.”
Jag började leda danstimmar en kväll i veckan när jag var fjorton
år. När jag slutade tävla som 21-åring började jag ha timmar flera gånger i
veckan. Jag har tävlat mest i discodans, men också i showdans och i disco
freestyle, som är discodans där man får göra akrobatik. Nu undervisar jag mest
i showdans.
Valde yrke efter hobby
Jag leder två danstimmar på tisdagskvällar och fyra på fredagskvällar. En gång i veckan har jag timmar i Sjundeå. Dansarna börjar med de grundläggande timmarna och tränar lite teknik. De kan börja träna för tävlingar när man ser att de börjar nå den nivån. Flera av dansarna är med på nästan alla timmar.
Jag blev elevassistent för att jag ville ha ett jobb som passar ihop med mina danstimmar och för att jag tycker om att jobba med barn och unga. Skolan börjar klockan 9 och slutar klockan 15 så det går ganska bra ihop. Jag skulle inte kunna ha ett jobb som förutsätter att jag jobbar på kvällen.
”Det är viktigt att de själva tycker om dansen och att de har det trevligt på scenen.”
Jag ställer också upp som domare på tävlingar i disco, showdans, jazz och contemporary. Jag har gått finska domarutbildningen och fortsättningsutbildningen och så är jag internationell domare i det internationella dansförbundet World Artistic Dance Federation, WADF. Jag har varit domare i ungefär fem år och verkat som domare i nitton tävlingar i Finland och utomlands.
Läs också: Camilla Johansson får zumbadansarna att glömma sina krämpor – ”Var inte rädd för att ha två vänsterfötter!”
Musiken ger idéer
I showdans uppträder dansarna solo, duo eller i grupp. De ska ett tema och föreställa någon figur: ett djur, en sagofigur eller en person, och de ska framföra en berättelse. Man får ha vilken musik som helst och dansa vilken dansstil man vill. Man måste vara ganska kreativ och uttrycka sig starkt.
Jag brukar utgå från musiken när jag skapar koreografier åt flickorna. Jag får idéer av musiken och så börjar jag från början av låten. Solo- och duolåtarna är ungefär två minuter långa och grupperna har låtar på tre minuter. Det är klart att jag ser på flickornas personlighet, vilka deras styrkor är och vad som passar just dem. Det är viktigt när man väljer ett tema.
”När jag ser hur någon lyckas i en tävling blir jag ju stolt över henne.”
Jag brukar fråga flickorna om de vill ha ett glatt tema eller ett sorgligt tema – vad de tycker själv känns mest naturligt för dem. Visst säger de när de tycker om någonting och om något känns onaturligt säger de att det inte riktigt känns som min grej. Det är viktigt att de själva tycker om dansen och att de har det trevligt på scenen. Ibland kommer jag på något och söker musik till det.
Läs också: Cancer stoppade Saeid Nuri mitt i en MMA-match – Dagisfarbrorn hittade ny kampsport efter sjukdomen
Vill inte missa en tävling
På tävlingarna ska dansarna ha egna dräkter som hör till temat. Jag planerar dräkterna tillsammans med dansarna. Vi försöker hitta på webben eller går till sömmerskan. Showdansdräkterna kostar inte lika mycket som discodräkterna. Jag har haft en dräkt som kostade 1 600 euro för att det var så mycket Swarovski-kristaller på den, men för showdans kan man hitta en bra dräkt för 20 euro. På tävlingarna läggs håret upp och dansarna sminkas.
”Vissa flickor har jag sett dansa sedan de var sex år gamla och nu går de i gymnasiet.”
Jag åker alltid med på tävlingarna. Jag skulle inte klara av att stanna hemma. Tävlingsresorna har fört mig till Estland, Sverige, Norge, Tjeckien, Slovakien, Ryssland, Polen och Tyskland.
Vissa flickor har jag sett dansa sedan de var sex år gamla och nu går de i gymnasiet. De blir som en liten familj. De har klarat sig fint i Finland och utomlands. En del av dem har varit i EM-final i WADF-tävlingar, och de har kommit hem med medaljer från EM- och VM-tävlingar, så det har nog gått fint. Jag är tillsammans med mina dansare nästan mer än jag träffar mina vänner.
Vänner för livet
Det är fint att se hur flickorna utvecklas och växer och hur deras personlighet ändras när de blir äldre. När jag ser hur någon lyckas i en tävling blir jag ju stolt över henne. Och när en grupp lyckas är det så klart en delad glädje.
Dansen har gett mig massor med vänner som jag fortfarande har väldigt mycket kontakt med. Jag har fått vänner för livet. Och har dansen gett mig ett jobb. Det är en livsstil för mig. Nästan allt jag gör har något med dans att göra. Om jag inte har timmar själv så kommer jag ofta och ser på min mammas danstimmar. Om jag kunde skulle jag jobba heltid med dans. Men det går inte att ha tillräckligt med timmar för att försörja sig på dans i en så här liten by.
Läs också: Ålands starkaste man drar till gymmet genast efter jobbet – ”Jag siktar på EM”
Kan vem som helst lära sig dansa?
– Jo, varför inte. Jag tycker att man ska gå modigt med och prova. Alla kan nog om man vill. Det är inte hela världen om man inte genast lyckas, bara man har roligt. Om man vill bli riktigt proffs ska man börja så ung som möjligt.
Vad är det viktigaste att tänka på när man tränar barn och unga?
– Att det är deras hobby och även om de tränar på hög nivå är det viktigt att de har roligt, trivs här och vill komma hit.
Vad inspirerar dig i jobbet som elevassistent?
– När jag ser att barnen lär sig och lyckas med något. Det är trevligt att se när någon gör stora framsteg, när de på riktigt lär sig något och förstår något.
Hur blev du medlem i JHL?
– När jag började jobba i en skola sade de andra assistenterna att det lönar sig att gå med i JHL.